livet är som en dans?

17 Jul, 2009 - 12:18 ☆ glada dagar
Läste just i min vän Elins blogg (elinssanningar) och hon skriver om dans! orden gick rakt in i magen på mig och jag känner igen mig!

Att gå i en dansklass och träna och öva varenda dag är underbart och hemskt på samma gång! Den där känslan av att inte vara tillräckligt bra, att stå och kritisera sig själv i spegeln flera timmar om dagen.... jämföra sig med andra... gråta... skratta... bita ihop... kämpa.... ångest... svett.... glädje.. Alla känslor i en jäkla blandning!!

Jag har pluggat i 6 års tid vilket är en evighet!! Jag har pluggat det jag trott att jag älskat mest i världen. En danslinje, en musikallinje och nu danslärarutbildning.... Så många gånger har jag tvivlat på mig själv och så många gånger har jag gråtit!! Men jag har fortsatt för att jag älskar att sjunga och jag älskar att dansa!

Nu har jag haft ett break från dansandet en termin, och precis som dig elin har jag nu börjat längtat tillbaka till danssalen! Men jag behövde pausen och jag behövde tid för att hitta mig själv och göra annat!

All annan träning och allt tjat om denna body combat och boxning har gjort att jag vågar tro på mig själv igen!! Jag känner att jag är BRA på någonting! Den känslan har jag saknat så länge. När jag får beröm av mina deltagare förstår dem inte hur mycket jag behöver det! Att jag knappt vågar ta emot deras beröm eftersom jag ständigt kämpar för att bli bättre!!

Jag har svårt att vara nöjd och jag har svårt att säga att JAG är riktig bra! Men jag ska bli bättre kompis med mig själv! jag ska ta emot all fin kritik jag får och spara den i hjärtat för alla ord kommer göra mig till en bättre fröken Pe!
Jag ÄR bra och jag ska våga säga att jag är bra, precis som du är BRA elin!!

Långt inlägg... ni gör de bra om ni orkar läsa.. Tack Elin för ditt inlägg- jag behövde läsa dina ord!

Kommentarer

Kommentera:



Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


Blogg:


Kommentar:


Trackback