INGEN KAN FÅ DIG ATT KÄNNA DIG UNDERLÄGSEN UTAN ATT DU GER DEM DITT TILLSTÅND
-Eleanor Roosevelt



Jag har varit där. Vet hur det känns.

Får man höra att man är stor och klumpig är det lätt att tro på det själv. Jag rasade i vikt.

Tror man att andra ställer krav på en som man ska leva upp till, glömmer man bort vad man själv vill. Jag har känt stressen, känt smärtan i magen, inte kunnat sova för att stressen och måsten går runt i huvudet. Jag har legat på golvet och skakat och gråtit. Känslan av att man inte kan andas och tro att man ska dö önskar jag inte min värsta fiende! Panikångest är inget man pratat om i förbifarten. Jag har varit där och jag vet hur det känns....

Jag skulle plugga på heltid, skriva uppgifter, tentor, plugga, jag skulle jobba varenda helg, jag skulle jobba som danslärare på kvällarna, jag skulle träna flera dagar i veckan, jag skulle ha fint hemma, jag skulle vara duktig på allt. För vems skull? Min egen? Eller andras?

När jag ser tillbaka (det här är numera ganska många år sedan) kan jag inte tro att den personen var jag.

Fröken Pe som numera kan ta det lugnt, som skiter i att städa om jag inte har lust, som tränar så länge jag vill och mår bra av det, som kan säga nej till saker, som är nöjd med hur jag ser ut, som äter jämt....

Jag har hittat balansen i mitt liv. Så fort det blir för mycket säger jag ifrån. Jag vet hur det känns när det går överstyr. Jag vet när jag ska bromsa i tid. Får jag tungt att andas släpper jag allt! Kroppen känner signalerna.

Att jag skriver om det här är för att jag ibland får frågan om jag har flera pass om dagen, hur jag orkar osv. Jag gillar att engagera mig, ha mycket runt omkring mig och jag älskar att instruera.

Men numera blir det inte för mycket. Ja jag orkar ha mer än ett pass i veckan, eftersom jag nu inte har något heltidsjobb och är klar med studierna, och känner därför mig inte stressad på samma sätt! Jag är van att träna och jag har mycket energi och ork. Men skulle det blir för mycket vet jag om någon att jag måste backa. Just nu har jag hittat en balans som passar just mig.

Kom ihåg att ni är fantastiska vänner! Och det vi inte hinner göra idag skiter vi i och gör någon annan dag istället! :)