Okej det blev inte att tjuvpussa på Danny. Inte ens ett tjuvnyp i rumpan. Jag kände att det inte skulle vara riktigt okej. Men jag blev kär i Danny. Shit att han var så fin live. Han är dock mindre än jag hade trott. Som alla kändisar. Dem är som små myror allihopa. Smala som pinnar. Så är det att vara kändis kanske....

D stod bredvid mig. Nära. Jättenära. Han såg in i mina ögon... okej okej det gjorde han inte. Men jag spanade in han på håll och sen gick han förbi mig. Han gick jättenära och det är sant.




Nanne (som gjorde mellanakten) kom utskuttandes som en liten räka. Ja räka för att hon är väldigt liten. Hon var fantastisk i sin klänning och var på ett strålande humör. Så glad, trevlig och gullig kvinna hon är alltså! Jag blev glad bara jag såg henne!

Dilbas klänning var ruskigt snygg på nära håll. Hade jag varit några kilo lättare och ha hennes smala midja hade jag snott den. Lätt. Den var grym.



Nu ska jag inte skriva massa saker om kändisarna eftersom jag jobbade på festivalen. Det skulle inte riktigt passa sig. Men det är roligt tycker jag att se dem bakom scenen. Dem är alltid betydligt mindre än man tror. Och kändisar är snygga också. Som Marie Sernholt som såg ut som en barbiedocka.

Men jag tänker att alla kan vara snygga med glittriga kläder, ett ton smink i ansiktet och ha tillgång till både personlig tränare och någon som säger vad man ska äta. Om nu kändisar äter?




Det ser så härligt ut med melodifestivalen och andra spelningar som jag har byggt och rivit scen på. Folk är spända, stressade, nervösa, glada, snygga, peppande.. haha osv.

Jag blev avis igår. Jag ville också ut på scen. Får mig alltid att tänka på alla dansföreställningar och teaterpjäser jag har stått på scen med.
Det är något specillt det där!! Man måste nog vara med om det för att förstå. Som magi. Nervositet och adrenalin.

KLOCKAN 8 var jag hemma imorse i alla fall. Jag var trött. Jag frös. Det var en lång och faktiskt hemsk jobbnatt. Jag sa aldrig aldrig aldrig mer när vi skulle packa lastbilar i 20 minusgrader och jag trodde jag skulle gå sönder. ALDRIG MER!

Men så har jag sagt flera gånger. Sen gör jag det ändå.....

Jag kastade mig i säng i underställ, tjocktröja, yllesockar, två filtar, täcke, överkast och frös så jag trodde jag skulle gå sönder. Vaknade med ett ryck 13.30 och insåg att det var söndag och jag skulle jobba.

Som tur är så betyder söndagar dans med mina minsta funkykidz. Dem fick mig att bli pigg, glad och varm. Fantastiska barn och föräldrar! :) Blir glad varje gång jag träffar dem.

Nu är det 20 minus ute och jag ska till korpen och sen ska vi ta en promenad. Oj så skönt det kommer bita i kinderna. Som jag inte har frysit nog ;) Som tur är korpen som mina dansbarn. Han gör mig pigg, glad och varm! ;) Dessutom stämmer han in i barnsång när jag sjunger "Imse vimse spindel wow!" Det är allt kul att fler än jag tycker om barnsånger!!!

Puss på er

Pe