Den här utmärglade tjejen är borta. Poff sa det bara. 

Idag gick jag igenom min garderob och i stort sett allt är för litet. Hejsan hoppsan så många kilon jag måste lagt på mig.... 

Eftersom min diet inför sommarens tävling varade i 6 månader tappade jag kilona lite eftersom. Till slut dagarna innan tävling hade jag gått ner ca 10 kg allt som allt. 10 kg är mycket. 10 kg märks jättemycket på kläderna kan jag lova. 😂 

Jag har tyckt att det har varit rätt skönt att bara få äta vad jag vill och hur mycket jag vill. Gå upp till normal vikt igen var en befrielse. 👌 men nu känns det lite jobbigt. Jag ser på bilder och saknar formen. Jag saknar den hårda känslan i kroppen. Jag saknar att se muskelkonturena. Jag saknar allt. Till och med kyckling och ris. 😉 

Jag längtar efter att få tävla igen och jag längtar efter att se hur nästa diet kommer förvandla min kropp. 

Men först ska jag förbättra svagheterna och bygga mera massa. För att hinna bli ännu bättre till nästa tävling har jag bestämt mig för att tävla 2016 igen. 👊 känns långt bort just nu men tiden går fort och tävlingsformen lägger grunden nu. Varenda träningspass räknas fram till tävling. 

På tal om att vara stor, inte nog med att jag vuxit ur garderoben men även kläderna i varenda butik är ju för små. 😆 

Förra veckan var jag, min mor och min syster på stan och spenderade lite tid i provhyttar. Allt jag provade var ju ett skämt. Om inte tröjorna fastnade på underarmarna så rymdes inte axlarna. Vad görs det för kläder egentligen? Är allt gjort för plattarslen och armar tjocka som blompinnar? Det är ju för fan inte sant. 

Jag må vara grov men jag är väl ändå inte så stor att jag inte ska rymmas i vanliga tjejkläder? Jag ska starta min egen butik. 😄👊 där tjejers biceps och squatrövar får plats i kläderna. 

Och låter musklerna växa ännu mer. 😉

Sov gott vänner

Pe