Jag har kommit fram till att min hjärna håller på att koka över. Det må ju vara för att jag tänker så himla stora tankar hela tiden... Men snart exploderar nog huvudet på mig. 

Kom på att jag är träningsutmattad. 🙄 känslan är följande; 

Jag tänker att jag måste träna. Jag är för trött för att orka träna. Jag tränar ändå. Blir förbannad över att jag är energilös. Svär åt att min kropp är oduglig som bara gör ont och inte samarbetar. Har ingen struktur längre. Jag tänker att det var enkelt när jag körde kroppsbyggning. Allt var strukturerat och jag visste alltid när jag skulle träna vad. Men behöver ett uppehåll från byggning. Kroppen pallar inte just nu. Vet inte ens om jag vill bygga mig större. Det är besvärligt att vara stor. Ryms inte i några kläder och känner mig som en kubik. 😂 

Jag vill bli snabb. Uthållig. Jag vill köra crossfit. Jag blir arg när jag tränar crossfit. Får ingen struktur. Allt är svårt. Kroppen gör ont. Knäna är alltid dåliga till och från. Nu har jag haft ont i axlarna länge. Kroppen är utmattad. Jobbet som danslärare sliter mer än vad jag vill tro. 

Jag blir stressad över träningen. Vet inte hur jag ska få ihop det. Hur jag ska hitta motivation och ork. När jag kommer hem från jobbet är jag trött och vill bara sova. Det hände aldrig förr! Är det åldern? Å kära värld. 🙈 

Borde träna, vill träna, orkar inte träna, det gör ont när jag tränar, jag blir arg när jag tränar, jag vill lägga mig ner och gråta. 

Hujedamig!!! 

Utöver dem här tankarna som handlar om träning så snurrar det tusen saker till i skallen. Jag vill städa hemma. Men kanske ska prioritera att träna istället. Men jag blir irriterad att ha det stökigt. 

Jag har mest troligt inte kvar jobbet som danslärare till hösten. Funderar på vart jag isf blir omplacerad. Sätter dem mig på dagis och byta blöjor? Det vill jag inte! Hjälp! Eller vill jag det? Skulle det vara roligt? Blir jag resurs på någon skola? Vad kommer jag få göra då? Städa korridorerna? 

Tänker tanken att plugga igen. Läsa upp till idrottslärare. Danslärare & idrottslärare vore en bra kombo. Jag skulle älska att vara idrottslärare. Men jag har ingen motivation till att plugga. Ska jag anmäla mig till högskolan? Tänker också på att det vore en bra idé att läsa svenska som andra språk. Så jag inte bara har dans som ämne. Men egentligen vill jag bara dansa..... 

Som om detta inte var nog så brinner det i hjärtat. Längtan. Tanken om att jag så innerligt vill bli mamma. Kommer jag få barn? Kan jag bli gravid? Hur länge kommer det ta? Jag vill ju undvika att få barn i december. Det blir ju inte så kul för barnet. Å andra sidan är det inte så kul att vara född 1a januari heller. Maj vore en bra månad. Men herregud. Bara jag får barn. Kan ju inte tänka på vilken månad dem blir född i. Jag kanske ändå kommer vara för gammal för att få barn? Och hur ska jag hinna skaffa flera barn? Jag har ju alltid drömt om en stor familj.... 🤔 

Borde vi skaffa en hund istället? Nej hur tänkte jag nu. Jag är ju livrädd för djur. 

Jag ska fylla 32 i år. Det är fan gammalt. Eller nej det är ingen ålder. 32 är en bra ålder. Fan jag önskar att jag var 25. 

Ni hör ju. Skulle behöva rensa skallen. För jag känner mig inte stressad. Jag mår bra. Jag älskar mitt jobb. Jag menar mina jobb. Är inte stressad egentligen. Jag har bara så jävla mycket att tänka på. 😫 och den stressen tror jag är den värsta. Den som lixom sitter inuti en. Som får en att känna sig trött och utmattad och som att huvudet håller på att explodera. 

Jag ska börja chilla mer. Inte ta saker så allvarligt. Vara lugn och bara tänka en tanke åt gången. Jag har bestämt mig för att släppa ångesten och stressen för träningen. Den träning som blir den blir. Lite träning är iaf bättre än ingen träning och just nu får det vara bra nog. 

Sen betar jag ut en tanke åt gången. 

Så får det bli. Japp. Punkt.