Som tur är så har min farfar ett starkt hjärta och allt gick bra. ❤️ det blir så tydligt också hur otroligt viktigt det är att vara i god fysiskt form när man blir sjuk. 

Träning och hälsa är viktigt genom hela livet, glöm aldrig det. 👊 

Jag vill inte förstå att ens nära blir äldre. Jag vill inte förstå att dem inte ska finnas för alltid. Jag kommer tappa en del av mitt hjärta den dagen ni inte längre finns kvar. ❤️ 

I Kiruna finns det många som jag älskar och att få krama farfar & farmor och mormor kändes så skönt. Men känslan av att jag aldrig vill släppa dem blev så stark. 

Jag hann även med att pussa på älskade lilla Tage. Min brorson som växer så det knakar och är så underbar att hjärtat nästan går sönder. 

Var rädda om er och ta hand om era nära ❤️

Tisdag kom och gick. Fullt upp på jobbet med diverse planeringar. Bland annat så är det fullt fokus på elevens val som ska ha en musikalföreställning nästa vecka. Jag och en musiklärare samarbetar och har satt ihop en musikal med eleverna på mellanstadiet. Stressigt men jätte kul! 😃👌 kan bara älska elevens val som ger eleverna möjlighet att välja det dem vill. Att se några av eleverna ta sina första danssteg och se glädjen när dem lär sig är fantastiskt! 👍 

Sen kom jag hem. Spelade candy crusch. Skulle just laga middag när syrran ringer och säger att maten snart är klar och att vi kan komma och äta. Man kan ju bara älska att ha syrran så nära!! ❤️ 

Sedan träna. Gråta till biggest loser. 

Nu ta en kvällsmacka och gå och lägga sig.

 Insåg när jag hade tagit fotot att jag glömt en burk med myrr i fönstret. Det är inte för att vi har myror i fönstret. Kom däremot hem en dag och märkte att hela hallen var full med myror. Ringde min man på jobbet i vild panik och konstigt nog trodde han att jag överdrev när jag sa att det var flera tusen myror i huset. Förstår inte vart han fick det ifrån? 🙄 

Hur som helst hittade jag myrr i garaget och bekämpade miljoner myror (Ja eller om det nu var tusentals. Minns inte så noga). 🤔 sedan hur burken med myrmedel hamnade på fönsterbrädan har jag faktiskt ingen aning om. 😄

Så nog med struntprat. 

Godnatt kompisar 

Idag blev en sådan där dag när jag knappt orkade öppna ögonen på hela dagen. Lätt ont i halsen och fortfarande ont i nacken. Dessutom har jag en fruktansvärd träningsvärk i magen också. För 3 dagar sedan kom jag på att det var länge sedan jag körde det här "maghjulet". Ni vet den här man står på knäna (eller fötter) och rullar ut och tillbaka. Har glömt bort att jag har en hemma i gymmet. Jag körde 3x10 bara på kul. Tjena vad kul det blev. Jag har haft sån brutal träningsvärk i magen att jag knappt kan hosta eller andas. 3e dagen idag. 😂 fy fan aldrig mer. 

Fattar inte hur jag kunde rulla på den där jämt förut. 🙄 

När jag kom hem från jobbet la jag mig i soffan. Totalt slut. Ont i nacken, ont i halsen och en trötthet som gjorde ont i ögonen. 

Efter att ha snarkat i soffan några timmar känner jag mig iaf betydligt piggare nu. 👍😌 med tanke på vad jag skrev igår om denna inombordsstress och sprängfyllda hjärna vore det väl inte så konstigt om jag blir sjuk nu. 

Men jag hoppas jag klarar mig. Fördelen med att vara så trött är att jag inte orkar tänka och då får ju hjärnan vila iaf. 😂👍 

Sitter mest här i soffan och stirrar ut i köket. 

Mot piggare tider. 🙏

Jag har kommit fram till att min hjärna håller på att koka över. Det må ju vara för att jag tänker så himla stora tankar hela tiden... Men snart exploderar nog huvudet på mig. 

Kom på att jag är träningsutmattad. 🙄 känslan är följande; 

Jag tänker att jag måste träna. Jag är för trött för att orka träna. Jag tränar ändå. Blir förbannad över att jag är energilös. Svär åt att min kropp är oduglig som bara gör ont och inte samarbetar. Har ingen struktur längre. Jag tänker att det var enkelt när jag körde kroppsbyggning. Allt var strukturerat och jag visste alltid när jag skulle träna vad. Men behöver ett uppehåll från byggning. Kroppen pallar inte just nu. Vet inte ens om jag vill bygga mig större. Det är besvärligt att vara stor. Ryms inte i några kläder och känner mig som en kubik. 😂 

Jag vill bli snabb. Uthållig. Jag vill köra crossfit. Jag blir arg när jag tränar crossfit. Får ingen struktur. Allt är svårt. Kroppen gör ont. Knäna är alltid dåliga till och från. Nu har jag haft ont i axlarna länge. Kroppen är utmattad. Jobbet som danslärare sliter mer än vad jag vill tro. 

Jag blir stressad över träningen. Vet inte hur jag ska få ihop det. Hur jag ska hitta motivation och ork. När jag kommer hem från jobbet är jag trött och vill bara sova. Det hände aldrig förr! Är det åldern? Å kära värld. 🙈 

Borde träna, vill träna, orkar inte träna, det gör ont när jag tränar, jag blir arg när jag tränar, jag vill lägga mig ner och gråta. 

Hujedamig!!! 

Utöver dem här tankarna som handlar om träning så snurrar det tusen saker till i skallen. Jag vill städa hemma. Men kanske ska prioritera att träna istället. Men jag blir irriterad att ha det stökigt. 

Jag har mest troligt inte kvar jobbet som danslärare till hösten. Funderar på vart jag isf blir omplacerad. Sätter dem mig på dagis och byta blöjor? Det vill jag inte! Hjälp! Eller vill jag det? Skulle det vara roligt? Blir jag resurs på någon skola? Vad kommer jag få göra då? Städa korridorerna? 

Tänker tanken att plugga igen. Läsa upp till idrottslärare. Danslärare & idrottslärare vore en bra kombo. Jag skulle älska att vara idrottslärare. Men jag har ingen motivation till att plugga. Ska jag anmäla mig till högskolan? Tänker också på att det vore en bra idé att läsa svenska som andra språk. Så jag inte bara har dans som ämne. Men egentligen vill jag bara dansa..... 

Som om detta inte var nog så brinner det i hjärtat. Längtan. Tanken om att jag så innerligt vill bli mamma. Kommer jag få barn? Kan jag bli gravid? Hur länge kommer det ta? Jag vill ju undvika att få barn i december. Det blir ju inte så kul för barnet. Å andra sidan är det inte så kul att vara född 1a januari heller. Maj vore en bra månad. Men herregud. Bara jag får barn. Kan ju inte tänka på vilken månad dem blir född i. Jag kanske ändå kommer vara för gammal för att få barn? Och hur ska jag hinna skaffa flera barn? Jag har ju alltid drömt om en stor familj.... 🤔 

Borde vi skaffa en hund istället? Nej hur tänkte jag nu. Jag är ju livrädd för djur. 

Jag ska fylla 32 i år. Det är fan gammalt. Eller nej det är ingen ålder. 32 är en bra ålder. Fan jag önskar att jag var 25. 

Ni hör ju. Skulle behöva rensa skallen. För jag känner mig inte stressad. Jag mår bra. Jag älskar mitt jobb. Jag menar mina jobb. Är inte stressad egentligen. Jag har bara så jävla mycket att tänka på. 😫 och den stressen tror jag är den värsta. Den som lixom sitter inuti en. Som får en att känna sig trött och utmattad och som att huvudet håller på att explodera. 

Jag ska börja chilla mer. Inte ta saker så allvarligt. Vara lugn och bara tänka en tanke åt gången. Jag har bestämt mig för att släppa ångesten och stressen för träningen. Den träning som blir den blir. Lite träning är iaf bättre än ingen träning och just nu får det vara bra nog. 

Sen betar jag ut en tanke åt gången. 

Så får det bli. Japp. Punkt. 

Idag är det 3års kalas för min bästis och för den bästa tjejen jag vet 💗 

Tjejen som ger sin faster varma kramar & monsterpussar! Tjejen som älskar att dansa och precis som faster gillar allt som är rosa. 💗 

Lilla Alva vad jag är lycklig över att få följa dig i livet! 

Jag var glad innan jag skulle träna. Men det gick åt helvete så jag blev arg istället. Har en tendens att bli så galet sur när det kommer till träning som inte går som jag tänkt. ☹️

Knäna racklar och jag önskar jag bara kunde slänga iväg dem och köpa nya. 

Äsch ingen idé att sitta här och böla. Det är ju fredag. 😉 

Lets dance och ett glas vin så man blir som vanligt igen. 😄

Jag kom att tänka på hur stressad jag kan bli av att tiden går så fort. 

För en vecka sedan var vi i Dubai och nu har jag snart hunnit jobba en vecka redan igen. Tid kan stressa mig så enormt mycket.... 

Jag får en sorts ångest av att tiden går fort. Det lixom knyter sig i magen och jag är rädd att livet ska gå så fort att det snart är över. 

Jag ska fylla 32 år i september och jag inser hur fort de senaste 10 åren har gått. Jösses.

Men det finns stunder som jag känner att jag verkligen är här & nu. Stunder då jag känner att livet inte bara rusar iväg från mig. Stunder som får mig att stanna upp. Andas. Känna lycka. 

Att se mina elever, ("mina barn" som jag brukar kalla dem) dansa kan få allt annat att verka oviktigt. I veckan har vi dansat våren som jäser i luften och barnen växte upp som de mest fantastiska träd jag någonsin sett. Deras fantasi hade inga begränsningar. "Titta fröken jag är ett drakträd". "Och jag är ett träd med hjärtan i"...

Det var träd som hade raka grenar och sneda grenar. Träd som satt ihop. Krokiga buskar och blommor som blåste i vinden.... 

Vid sådana tillfällen står tiden stilla. Allt som är viktigt är det som händer i dansen. Allt som betyder något är hur barnens träd ser ut. Jag älskar dem stunderna. 

Att ligga helt stilla på golvet i avslappning kan också vara stunder då livet stannar upp. När jag lägger mig på min yogamatta känns det ibland som att det enda som existerar är jag och mina andetag. 

Jag brukar ge mina elever en stund på danslektionen där dem bara får ligga på golvet och slappna av. Barnen är värda att få ligga still några minuter under en intensiv skoldag tycker jag. Det är rofyllt att titta på barn som slappnar av. Då står också tiden stilla. Livet stannar upp och vi bara är här och nu på golvet i gympasalen. 

Efteråt går jag fram till varje elev och tackar för lektionen. Jag tar deras händer och räknar till 3. På 3 får eleven med min hjälp hoppa upp från golvet. När jag ser in i barnens ögon och låter dem hoppa högt upp i luften och deras lycka syns i hela ansiktet... Jag behöver väl knappast skriva att det är ytterligare en stund då jag känner att livet stannar upp. ❤️ 

En lektion går jag fram till en elev som ligger på golvet och blundar och jag ser att kinderna är blöta av tårar. Jag sätter mig ner bredvid eleven och denna tittar upp på mig och torkar tårarna. "Jag tänkte på att jag var död. Att alla hade dött och då började jag gråta" 

Orden gick in i mitt hjärta och jag ville krama denna elev, detta barn för alltid. ❤️ jag vet inte vad eleven bär med sig. Jag vet inte vilka rädslor detta barn bär på. Men jag vet att jag aldrig kommer glömma dem orden. Jag kommer aldrig glömma tårarna på dem små kinderna. 

Jag känner en sådan tacksam att jag lever och till livet. Och det fick mig att inse hur viktigt det är att faktiskt leva fullt ut. Att hinna njuta. Hinna stanna upp. Livet går fort. Var tacksamma och stanna upp ibland. Bara andas en liten stund. ❤️