När man har ord inom sig

07 Apr, 2016 - 18:09 ☆ tankar o drömmar




Jag kom att tänka på hur stressad jag kan bli av att tiden går så fort. 
För en vecka sedan var vi i Dubai och nu har jag snart hunnit jobba en vecka redan igen. Tid kan stressa mig så enormt mycket.... 
Jag får en sorts ångest av att tiden går fort. Det lixom knyter sig i magen och jag är rädd att livet ska gå så fort att det snart är över. 

Jag ska fylla 32 år i september och jag inser hur fort de senaste 10 åren har gått. Jösses.

Men det finns stunder som jag känner att jag verkligen är här & nu. Stunder då jag känner att livet inte bara rusar iväg från mig. Stunder som får mig att stanna upp. Andas. Känna lycka. 

Att se mina elever, ("mina barn" som jag brukar kalla dem) dansa kan få allt annat att verka oviktigt. I veckan har vi dansat våren som jäser i luften och barnen växte upp som de mest fantastiska träd jag någonsin sett. Deras fantasi hade inga begränsningar. "Titta fröken jag är ett drakträd". "Och jag är ett träd med hjärtan i"...
Det var träd som hade raka grenar och sneda grenar. Träd som satt ihop. Krokiga buskar och blommor som blåste i vinden.... 
Vid sådana tillfällen står tiden stilla. Allt som är viktigt är det som händer i dansen. Allt som betyder något är hur barnens träd ser ut. Jag älskar dem stunderna. 

Att ligga helt stilla på golvet i avslappning kan också vara stunder då livet stannar upp. När jag lägger mig på min yogamatta känns det ibland som att det enda som existerar är jag och mina andetag. 

Jag brukar ge mina elever en stund på danslektionen där dem bara får ligga på golvet och slappna av. Barnen är värda att få ligga still några minuter under en intensiv skoldag tycker jag. Det är rofyllt att titta på barn som slappnar av. Då står också tiden stilla. Livet stannar upp och vi bara är här och nu på golvet i gympasalen. 

Efteråt går jag fram till varje elev och tackar för lektionen. Jag tar deras händer och räknar till 3. På 3 får eleven med min hjälp hoppa upp från golvet. När jag ser in i barnens ögon och låter dem hoppa högt upp i luften och deras lycka syns i hela ansiktet... Jag behöver väl knappast skriva att det är ytterligare en stund då jag känner att livet stannar upp. ❤️ 
En lektion går jag fram till en elev som ligger på golvet och blundar och jag ser att kinderna är blöta av tårar. Jag sätter mig ner bredvid eleven och denna tittar upp på mig och torkar tårarna. "Jag tänkte på att jag var död. Att alla hade dött och då började jag gråta" 

Orden gick in i mitt hjärta och jag ville krama denna elev, detta barn för alltid. ❤️ jag vet inte vad eleven bär med sig. Jag vet inte vilka rädslor detta barn bär på. Men jag vet att jag aldrig kommer glömma dem orden. Jag kommer aldrig glömma tårarna på dem små kinderna. 

Jag känner en sådan tacksam att jag lever och till livet. Och det fick mig att inse hur viktigt det är att faktiskt leva fullt ut. Att hinna njuta. Hinna stanna upp. Livet går fort. Var tacksamma och stanna upp ibland. Bara andas en liten stund. ❤️




Kommentarer

Kommentera:



Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


Blogg:


Kommentar:


Trackback