För mig är tacksamhet att jag får finnas och att jag får möta alla dessa barn på mitt nya arbete. 

Jag har nu i en termin fått möjligheten att vara med och starta upp en skola för nyanlända elever. Det är det bästa som har hänt mig. Jag blir väldigt glad att jag har fått höra ord som "lyckliga barn som får ha dig som fröken" eller "du ger så mycket kärlek och omtanke till barnen". Det värmer att människor säger så till mig. ❤ samtidigt som många höjer ett varningens finger och påpekar att jag inte kan hjälpa alla barn eller att jag måste akta mig så jag inte bränner ut mig..... 

Jag gissar att det är av omtanke dem säger så. För det dem inte vet är att det är JAG som är lycklig som får ha alla dessa barn som elever. Att jag faktiskt kan hjälpa alla dessa barn och att mitt engagemang ger mig energi och mening. 💕 

Det första jag tänkte när jag skulle börja på mitt nya jobb var - hur ska jag bemöta alla dessa barn så dem känner sig trygga och älskade i ett nytt land med ett nytt språk? 

Jag ska se dem. Jag ska se varenda elev. 

Att se andra människor är enligt min mening det viktigaste vi kan göra. Att den du möter ska få bli sedd och bekräftad som den person den är. 

Sagt och gjort. Jag såg elev efter elev. Jag lärde mig namnen på 100 elever. Jag tog emot dem när dem kom till skolan. Sa godmorgon. Frågade hur dem mår. Bekräftade. Såg dem. En efter en. 

För varje dag som gick lärde jag känna eleverna allt mer. Jag såg deras personligheter. Jag tog tillvara på deras personligheter i undervisningen. I mötet i korridoren. Jag älskade dem. Varenda en.

Jag har lärt mig så mycket av dem. Dem har lärt sig mycket av mig. Tillsammans har vi vuxit oss allt starkare.

Denna vecka den sista på terminen skrev jag kort till varenda elev på mellan och högstadiet. Med unika ord till varje elev. Men oj vilket jobb tyckte mina kollegor. Nej det var hur lätt som helst anser jag. 😊 Jag känner ju eleverna. Det är lätt att skriva om någon du känner. 

Idag hade vi julavslutning. Det var en fantastiskt dag. Vi överraskade eleverna med tomte, vi slog in paket till dem och vi skrattade och dansade juldans. 

Jag fick så många kramar och fina brev att jag blev rörd till tårar. ❤ 

Barnen bär på en historia. Varenda historia är unik men det dem har gemensamt är att alla har flytt från sitt land. Varenda en av dem.

Dem kommer till Sverige, lär sig vårat språk (som inte är lätt att lära sig!!!) och dem försöker förstå och lära sig hur allting fungerar i det nya landet. Det minsta vi kan göra är att se dem. 

Det bästa jag har gjort är att se och lära känna. Mitt hjärta har blivit större eftersom det numera bor väldigt många människor där inne ❤ att möta någon i en korridor som håller ut armarna och vill omfamna dig är den finaste belöning du kan få. 

Jag vill säga till dig som läser detta att var inte rädd. Våga se. Det kan leda till något du aldrig hade kunnat föreställa dig. Bekräfta den du möter. Kärlek föder kärlek och är det något vi behöver i världen just nu så är det just det. Kärlek. ❤