Jag vill ha det omkring mig.
Jag väljer att se.
Letar och finner.
Ibland i mängder.
Ibland lite smått.
Jag vill alltid ha mer.
Nöjer mig inte.
Försöker vara öppen.
Jag tittar framför mig.
Bakom.
Till sidan.
Lyssnar.
Läser.
Skriver. 
Slutar aldrig söka.
Längtar.
Drömmer.





D- römmar
R- oligt
I- nsikt
V- ilja

Jag har något innuti mig som hela tiden skriker "Mera Mera". I mitt hjärta måste det bo någon filur som gör volter när jag springer, hoppar, dansar, rör mig... Hjärtat slår extra hårt av alla glädjevolter filuren gör där inne. När jag använder kroppen blir filuren lycklig. Det känns eftersom jag känner mitt hjärta.

Dels för att jag faktiskt tvingar fram volterna där inne när jag pressar mig fysiskt, men känslan jag får av dem våldsamma frivolterna av filuren är något mer. Det är en brinnande känsla, en iver. Det är glädjen till träningen som jag känner!

Mitt driv består av mina drömmar, att jag tycker det är så fantastiskt roligt, att jag har en insikt om vad jag vill och mår bra av och framför allt att jag verkligen har en enorm VILJA.



Motivation, inspiration, driv... jag skulle kunna skriva om allt detta i en evighet. Men det ska jag inte göra. Hur jag från första början hittade till träningen är jag egentligen osäker på. Det har bara funnits där. Och för varje år som har gått har jag behövt mer o mer o mer.

Det är som mitt kakpaket jag köpte nyligen. Skulle ha dem för att kunna bjuda på annat är hårdbröd och gammal ost när jag får besök... Men det slutade med att jag åt upp allihopa själv. Man tar en och en till o en till... har man väl smakat vill man ha mer!

Jag vet inte vad mina föräldrarna gjorde med mig under min uppväxt. Men på något sätt var jag alltid en aktiv unge. Jag älskade att vara ute och åka spark, åka skidor, hoppa mellan snöhögar... Kankse var det som fanns att göra i Kiruna helt enkelt. hihi :) Jag var alltid helt slut när jag kom hem efter en dag. "Mamma dra av mig skorna"- flämtade jag när satt utmattad i våran trappa..

Men sen har det bara fortsatt. Jag är fortfarande fysiskt utmattad efter en dag, men skillnaden är att jag får ta av mig skorna själv numera...



Idag är det kärleken till instruerandet som driver mig till största del. Känslan av att träna är magiskt. Men känslan av att instruera är snäppet bättre. Jag älskar att ge energi till deltagare och jag älskar energin dem ger mig tillbaka.

Inspiration till min träning får jag överallt ifrån. Jag gillar att ha inspiration runt mig, och hemma har jag tavlor, tidningar, musik, filmer, böcker.. ja allt möjligt, lätt tillgängligt och synligt. På så vis blir jag inspierad dygnet runt. Jag har mina dans grejer i en låda och barnböcker i hyllan så inspiration till koreografi och fantasin kan komma vilken sekund som helst.

Samma sak när det gäller boxningen tex. Jag har mina boxningssaker framme så jag plötsligt kan testa en ny övning osv. Jag tycker det är viktigt att ha träningsmaterial framme och synligt eftersom jag på så vis kan få inspiration och kan testa nya övningar precis när som helst.



Mina främsta motivations källor:

1) Min bror Han sitter inne med så mycket kunskap om träning och är en ständig inspirationskälla för mig

2) Mitt jobb Jag har turen att jobba på ett ställe där det kryllar av duktiga människor. Sjukgymnaster, läkare, instruktörer.. Jag blir inspirerad av alla! Och jag lär mig så mycket nytt varje dag! Det är en fröjd att bli så inspirerad på sitt arbete!

3) Mina deltagare Varje dag blir jag inspierad av mina deltagare som har ett sådant engegemang och vilja! När jag ser glada deltagare föder det en vilja hos mig att ge ännu mer! Bli en ännu bättre instruktör! Jag instruerar för mina deltagares skull, för jag älskar att möta dem varje vecka. Bara att kliva in i salen ger mig inspiration!

4) Mina vänner Mina vänner diskuterar träning, undervisning, övningar med mig. Eller så finns dem bara där i mitt liv. Vänner är alltid inspiration för mig. Dem får mig att må bra och när jag mår bra får jag lättare inspiration till träningen! :)



Alla har vi olika mål och drömmar med träningen. Må bra, gå ner i vikt, gå upp i vikt, bli snygg, bli starkare...
Det är viktigt att ha något mål. Någon dröm. Det för oss frammåt och får oss att ha en vilja och beslutsamhet. Oavsett vad det är vi strävar efter.

Min dröm:
Kunna leva på träningen. Det är det jag vill arbeta med. Jag vill guida och leda andra människor. Jag vill sprida träningsglädje! Det är min dröm, att kunna dela med mig av träning till andra. Jag drömmer om att få stå på en scen med en mängd deltagare. Jag drömmer om att få vara med i ett tränings team. Jag drömmer om att bli ett namn inom träningsbranschen. Inte för att vara känd för sakens skull, inte för mitt ego. Jag drömmer om allt det här för jag brinner för träning. Jag vill dela med mig av min glädje! Det är min dröm...


Vad är eran dröm? Snälla kommentera & berätta, jag är nyfiken :)

Kram på er och njut av träningen
Pe