Även när jag inte tränar kommer jag på mig själv med att sitta här och filosofera. 

Jag har varit väldigt trött på sista tiden. Både fysiskt och psykiskt och det har varit en trötthet som är svår att sätta ord på. Jag bara orkar ingenting. Jag har tränat men inte haft vare sig ork eller motivation. Sånt där hatar jag. När man lixom stannar upp som den superkvinna man tror att man är..... Och inser att jag är mänsklig. Jag orkar inte. Ibland är det ok att inte orka. 

Det bor en liten hypokondriker i mig och sista veckan har jag trott allt från att jag är gravid till att jag är utmattad och har järnbrist. Jag har eller är inget av det. 😄 jag är bara mänsklig. Skönt. 

I fredags for jag hem till Kiruna i några dagar för att bara ta det lugnt hemma hos lillebror. Det var precis det jag behövde. Inga tankar på onda knän eller trötthet. Jag träffade barndomskompisarna, moster, mormor, farmor o farfar, faster, kusiner.... Och jag mådde bara så gott. 

Min lillebror är dessutom den bästa att hänga med för att få upp humöret. Vi bara chillade, raggade runt i Kiruna och hade allmänt trevligt. Kiruna Kiruna Kiruna. Som jag älskar dig. Du ger mig lugn i själen. 

Nu är jag hemma igen och mår ganska gott faktiskt. Igår tömde vi storebrors första flyttlass som mamma & pappa kom upp till Piteå med. Det blev verkligt att dem faktiskt ska flytta hem till norr igen. Till Piteå! Äntligen lämnar dem Örebro och äntligen är vi 5 av 6 i familjen som ska bo i samma stad igen. Känns som det var hundra år sedan vi bodde i samma stad. 

När familjen blir samlad igen känns det så fruktansvärt skönt och varmt i hjärtat. Det är bara lillebror vi ska få ner från Kiruna nu. 😉 

Familjen är ju familjen. Ibland drömmer jag mig tillbaka när vi alla bodde på Bengt Lundgrens gatan i Kiruna. Vi åt middag kl 17 varje dag och på söndagskvällarna fikade vi mackor och varm oboy. 

Mamma och pappa är det största stöd jag har i livet och mina syskon är mina bästa vänner. Alla har det inte så det vet jag. Men jag är oerhört tacksam och lycklig över att vi i vår familj har otroligt starka band. Jag delar allt med min familj. Dem känner mig utan och innan och vi kan skratta och gråta. Oavsett vad så finns dem där. Alltid. 

Bara för två år sedan drömde jag att vi en dag skulle bo i samma stad igen. För 1,5 år sedan flyttade syrran upp från Halmstad. Till jul flyttar storebror och hans familj upp från Örebro. Det blir verklighet!!!! 

Jag får 2 av mina syskon nära. Jag får mina syskonbarn nära. Enorm lycka 💗💗💗💗💗 

Nej jag ska filosofera vidare här i gymmet. 

Vi hörs. 

Pe