Jag fick ärligt talat rysningar när jag såg bilderna. Har jag gjort det där? Japp det har jag! Börjar småfnissa nu när jag tänker tillbaka. Alltså den stoltheten jag känner över att jag genomförde hela resan, den stoltheten kommer jag alltid bära med mig. För jag har rätt att vara stolt. Det ligger mycket tid bakom en tävling det kan jag då lova. Men känslan när man är mitt i det och efteråt är något jag inte skulle vilja vara utan. 

Jag vågade. Jag gjorde det. Jag var skitsnygg. Jag hade så otroligt roligt. Jag lärde mig så mycket. Jag hade ett enormt stöd på vägen. Jag tog tag i en dröm och fullföljde den. 

Det här med drömmar kompisar. Ta tag i dem. Våga. Bara gör det. Allting går och sedan är det bara frågan hur det går. 

Här kommer några bilder från tävlingen. 

Nästa gång ska jag vara en ännu bättre version av mig själv. Det är mig själv jag tävlar mot. Jag vill utvecklas och bli bättre. 

Är jag i ännu bättre form nästa tävling kommer jag vara nöjd oavsett placering. 

Jag tar sikte framåt. En dag i taget. Bättre. Starkare.