Herregud!
Det här med att vara danslärare är ju inte alltid lätt...
Utmaning som heter duga när har man ett 20 tal okoncentrerade och surriga elever framför sig!
Jag blir så frustrerad när jag inte får dem att lyssna trots att jag tar till varenda knep jag kan tänka mig..

Ibland tänker jag att jag skulle välja ett annat yrke, ja som till exempel städare eller något. Där man inte behöver locka andras uppmärksamhet och undervisa ibland surriga,omotiverade elever i alla dess åldrar....

Men sedan kommer de där ögonblicken! När man lyckas fånga en hel klass och de går in i rörelserna o dansen.
Då känns det som MAGI och värt allting!! Då kan jag bara titta på och njuta och bli alldeles varm i danslärar hjärtat!