Kan inte bli bättre. Jag har blivit helt fast i vikings och längtar hela veckan till torsdag. 👌 dessutom jobbar Jocke och jag har tvn och soffan för mig själv. 👌 

Oj så skönt. Jag kan lixom flytta runt i soffan. Möblera om kuddarna. Ja ni vet allt sådant viktigt som är bra att göra... 

Imorgon är det fredag också. Ojoj man har det för bra alltså. 😊 

Höstlov har jag också lärare som jag är. Så jag har hunnit vara till läkaren, städat, sett på hem till gården, druckit kaffe. Vilodag från styrketräningen idag så blev en timme på cykeln istället. 

Har inget att klaga på. Har du? 

Fröken 

Även när jag inte tränar kommer jag på mig själv med att sitta här och filosofera. 

Jag har varit väldigt trött på sista tiden. Både fysiskt och psykiskt och det har varit en trötthet som är svår att sätta ord på. Jag bara orkar ingenting. Jag har tränat men inte haft vare sig ork eller motivation. Sånt där hatar jag. När man lixom stannar upp som den superkvinna man tror att man är..... Och inser att jag är mänsklig. Jag orkar inte. Ibland är det ok att inte orka. 

Det bor en liten hypokondriker i mig och sista veckan har jag trott allt från att jag är gravid till att jag är utmattad och har järnbrist. Jag har eller är inget av det. 😄 jag är bara mänsklig. Skönt. 

I fredags for jag hem till Kiruna i några dagar för att bara ta det lugnt hemma hos lillebror. Det var precis det jag behövde. Inga tankar på onda knän eller trötthet. Jag träffade barndomskompisarna, moster, mormor, farmor o farfar, faster, kusiner.... Och jag mådde bara så gott. 

Min lillebror är dessutom den bästa att hänga med för att få upp humöret. Vi bara chillade, raggade runt i Kiruna och hade allmänt trevligt. Kiruna Kiruna Kiruna. Som jag älskar dig. Du ger mig lugn i själen. 

Nu är jag hemma igen och mår ganska gott faktiskt. Igår tömde vi storebrors första flyttlass som mamma & pappa kom upp till Piteå med. Det blev verkligt att dem faktiskt ska flytta hem till norr igen. Till Piteå! Äntligen lämnar dem Örebro och äntligen är vi 5 av 6 i familjen som ska bo i samma stad igen. Känns som det var hundra år sedan vi bodde i samma stad. 

När familjen blir samlad igen känns det så fruktansvärt skönt och varmt i hjärtat. Det är bara lillebror vi ska få ner från Kiruna nu. 😉 

Familjen är ju familjen. Ibland drömmer jag mig tillbaka när vi alla bodde på Bengt Lundgrens gatan i Kiruna. Vi åt middag kl 17 varje dag och på söndagskvällarna fikade vi mackor och varm oboy. 

Mamma och pappa är det största stöd jag har i livet och mina syskon är mina bästa vänner. Alla har det inte så det vet jag. Men jag är oerhört tacksam och lycklig över att vi i vår familj har otroligt starka band. Jag delar allt med min familj. Dem känner mig utan och innan och vi kan skratta och gråta. Oavsett vad så finns dem där. Alltid. 

Bara för två år sedan drömde jag att vi en dag skulle bo i samma stad igen. För 1,5 år sedan flyttade syrran upp från Halmstad. Till jul flyttar storebror och hans familj upp från Örebro. Det blir verklighet!!!! 

Jag får 2 av mina syskon nära. Jag får mina syskonbarn nära. Enorm lycka 💗💗💗💗💗 

Nej jag ska filosofera vidare här i gymmet. 

Vi hörs. 

Pe 

Nej det måste jag inte. Vi måste ingenting. Men jag väljer att vara glad eftersom det blir lättare då. 

Igår och idag har jag jobbat och undervisat igen och det kändes så härligt! Jag bara älskar att träffa alla elever. När jag kom hem kunde jag inte gå. Kunde inte dammsuga trappan. 

Smärtan var tillbaka rejält igen. 

Men jag är verkligen glad att jag fick jobba igen. Eleverna gör mig riktigt riktigt glad. 

Men jag har kommit på ett sätt att se skadade knän och rehab på ett mera utmanande sätt. Jag gör det till en tävling 😊 jag menar jag klarade av att gå på diet i 6 månader och jag klarade av att stenhårt fokusera på min träning i ett år. Jag åt mina matlådor. Jag fokuserade och jag hade målet i sikte. 

Jag vet att allting går det gäller bara att vilja det tillräckligt mycket. 

Målinriktad. Det måste man vara! Jag ska se till att jag snart kan göra knäböj igen. Jag ska tävla igen. Jag vet vad jag vill och det är bara jag som kan göra det 👊 

Ja jag har varit ledsen. Ja jag har gråtit. Men hjälpte det? Nej. Punkt. 

Det kändes bra att få släppa ut tårar och ilska, men det är lättare att ta sig igenom en skada med skratt än med tårar. 

Det finns ju så mycket annat att glädjas åt för den delen. Jag kan träna överkropp precis som förut. Jag klarar faktiskt av att cykla. Jag har kvar mina ben och knän. Jag kan gå. Hallå jag lever ju!! Bara det är väl skäl nog att vara glad. 💗 

Och nu har jag alltså en ny tävling att ta mig igenom. Knätävlingen. Målet är klart och tydligt; jag ska göra knäböj och hoppa igen. Jag kommer jobba hårt. Jag har viljan. Jag ska inte ge upp. Jag ska ta mig i mål! 

Även när det känns tufft ska jag välja att skratta. Precis som förra tävlingen. 

Jag fick ärligt talat rysningar när jag såg bilderna. Har jag gjort det där? Japp det har jag! Börjar småfnissa nu när jag tänker tillbaka. Alltså den stoltheten jag känner över att jag genomförde hela resan, den stoltheten kommer jag alltid bära med mig. För jag har rätt att vara stolt. Det ligger mycket tid bakom en tävling det kan jag då lova. Men känslan när man är mitt i det och efteråt är något jag inte skulle vilja vara utan. 

Jag vågade. Jag gjorde det. Jag var skitsnygg. Jag hade så otroligt roligt. Jag lärde mig så mycket. Jag hade ett enormt stöd på vägen. Jag tog tag i en dröm och fullföljde den. 

Det här med drömmar kompisar. Ta tag i dem. Våga. Bara gör det. Allting går och sedan är det bara frågan hur det går. 

Här kommer några bilder från tävlingen. 

Nästa gång ska jag vara en ännu bättre version av mig själv. Det är mig själv jag tävlar mot. Jag vill utvecklas och bli bättre. 

Är jag i ännu bättre form nästa tävling kommer jag vara nöjd oavsett placering. 

Jag tar sikte framåt. En dag i taget. Bättre. Starkare. 

Dessutom varit på massage idag. Jenny på korpen är bara så bra!! Unna er en massage hos henne 👍 

Det enda jag skulle kunna klaga på är onda knän men jag hoppar över det idag. Det blir roligare så. 😊 

Kolla in localstore och deras klockor förresten. Snygga och prisvärda! Tyckte själv jag var värd denna svarta idag! Kärlek 💗 och dessutom kan man inte ha för många klockor! 

Annars då? Mår ni bra? 

Körde ändå på med ett bröst & biceps pass efteråt. Lång tid på gymmet. Men å andra sidan är ju tiden på gymmet den bästa tiden. 

Dessutom var det roligt att träna på ett "nytt" gym. Jag var/är nämligen tillbaka på step in. Jag har alltid älskat gymmet på furunäset och nu är det ännu bättre. 👌👍 

På grund av min knäskada var jag tvungen att sluta instruera på korpen och bestämde mig nyligt för att sluta helt där. Inte för att jag inte trivs, för korpen är ett fantastiskt ställe att jobba på! Jag blev så varmt mottagen när jag kom dit och personalen och alla instruktörer är helt fantastiska! 💗 

Men jag längtar tillbaka till step in där jag jobbade så länge. Att kliva innanför dörrarna på furunäset var som att komma hem. 

Dessutom har jag saknat personalen och alla instruktörer där så mycket. 

En sak är säker och det är att vi har två grymma gym med grym personal i Piteå! Jag känner mig så glad över att ha fått möjligheten att jobba på båda. 💗 

Nu när jag ska fokusera på min rehab och min egen träning kände jag att det är på step in jag vill vara. 

Jag har varit till läkaren idag också. 

Kommer vara sjukskriven viss del framöver. Jag ska på knäröntgen och jag ska träffa en idrottsläkare i Luleå. Det blir bra det här 👊 

Blev dock väldigt illa till mods när jag var tvungen att ringa tillbaka till kliniken jag var på för vissa frågetecken kring sjukskrivningen. Jag möttes nämligen av en sån otrolig människa i luren att jag höll på falla baklänges. Inte nog med att jag mår dåligt över mina knän människan ska tydligen behandla mig som skit också!!! Jävla typ det där. 

Det slog mig efteråt att jag blev helt chockad över att prata med någon otrevlig på det där sättet. Jag möter sällan otrevliga människor och tror på orden "bjud på ett leende så får du ett tillbaka". Hela dagarna möts jag av glada trevliga människor och att plötsligt stöta på en hemsk vidrig varelse var fullständigt jätte konstigt och jag blev fan livrädd för hen. 

Otrevliga människor bidrar med dålig energi. Jag avskyr dålig energi. 

Jag avskyr hen. Funderar på att skicka hen en blomma så hen blir lite gladare. 

Sådärja. Då tar vi kväll. 

Lev och må! 

Fröken 

Nu ska jag dra och mysa lite hos Elin. Det blir nice. 

Kom ihåg att hitta de saker som får dig att bli glad. Ju mer du ler desto bättre kommer du må. 

Jag tog ett beslut idag, mer om det imorgon. Vi hörs! 

Det gör så ont!!! Känns ännu värre nu efter dagens första rehabass. Kanske ska vara så. Äter värktabletter som mest gör att jag får ont i magen, dem har slutat hjälpa för knäsmärtorna. 

Jag känner mig liten och ledsen och inte gör det saken bättre att man är en riktig känslomänniska som alltid känner så mycket. Har man lätt till skratt har man lätt till tårar. För mig är det så. 

Jag vill bara dansa och hoppsa omkring med barnen i jobbet, jag vill springa intervaller i den härliga höstluften, jag vill instruera bodycombat och jag vill köra tunga knäböj. Så nu gråter jag lite istället. Inte för att det egentligen är så synd om mig, utan för att det känns skönt att göra det. 

Sedan torkar jag tårarna, skrattar och bestämmer mig för att lägga all fokus på att bli bra igen. 

Det känns på något sätt bara så skönt att kunna få bli bra i knäna igen. För jag ska bli bra oavsett hur lång tid det kommer att ta. 😊👊 

Efter rehaben blev det axlar och triceps så nu sitter jag med skakiga armar och fryser. Saknar sommarvärmen. Värme är nog det bästa jag vet. Näst efter marklyft. 😉 oj vad jag längtar efter att få köra mark igen. 

Jag ska bli bra i mina knän. Jag ska bygga min kropp. Jag ska fokusera. Jag ska ha tålamod. Och som jag ska tävla igen!! 

Kram på er 

Fröken 

Nu när jag har tid och ork att skriva igen. 

Min diet inför sommarens tävling gick bra bra bra. Jag älskade den där resan hela vägen fram till mål. Så mycket att jag vill göra det igen! Jag tog mig till scenen och slutade på en 2a plats och jag är så stolt över mig själv. 

Det bästa är att jag tog tag i en dröm jag haft så länge och gjorde det till verklighet. 

Nu ligger jag 10 kg plus på vågen och mår bra förutom dåliga knän. 

Lite jobbigt är det att gå upp alla kilon och se den hårda kroppen försvinna. Men samtidigt känns det skönt och jag har fått stora ben och en rejäl rumpa vilket inte är fy skam 😄👍 

Min inflammation i knäna kom tillbaka. Numera har jag inte inflammation utan jag är skadad. Fått domen hopparknä vilket är en typ av överansträngningsskada. Aktivt jobb, instruerande och hård styrketräning blev till slut för mycket. Inte konstigt. Men det känns bara så otroligt tråkigt och gör mig ledsen över att inte kunna göra det jag vill. 

Men det går ju inte att bara gråta och tycka synd om sig själv utan jag tänker positivt och är fast besluten om att jag snart är bra igen. Så måste det ju bli helt enkelt. 👊 

Jag har varit tvungen att sluta instruera body combat vilket är skit. Jag älskar varenda sekund jag får leda deltagarna genom ett pass. Men jag älskar min kropp ännu mer och tänker därför ta hand om den. 

Jag är sjukskriven nästa vecka till att börja med och sedan får vi se. 

Felet jag gjorde sist jag fick inflammation var att jag inte vilade så mycket jag hade behövt. Man gör ju alltid det där felet, tror att man är någon sorts superkvinna som blir bra efter en vecka och sedan fortsätter köra på som vanligt. 

Nu är jag klokare. Jag menar jag har ju hunnit fylla 30 och tänker numera som en vuxen mogen kvinna. 😉 

Jag älskar min kropp och allt den klarar av. Därför tänker jag nu lyssna på den och ta hand om den. 

Och ge din kropp kärlek. Den är det bästa du har. 

Själv ska jag pussa lite på mina knän. ❤️ 

Fröken