Sådär avis
Jag har dessutom börjat fastna för det här med yoga. 🙏 letar inspirerande konton på instagram och blir så avis på vad dem kan göra med sina kroppar. Min kropp känns som ett stelt kylskåp ungefär och efter mina skador och problem med knän osv tror jag att det är yogan jag behöver för att läka ordentligt. Jag ska ge det en ärlig chans. 😊 jag vill också kunna göra massa fräna saker med min kropp.
Utmattad.
När man har ord inom sig
När man känner lycka 👌
Dagarna och veckorna har lixom snabbt passerat och jag har försökt att vara i nuet och i stunden. Därav uppehåll i bloggandet. När jag har haft en stund över har jag tagit varit på den och inte gjort något alls 😉
Nässpraynjutning
Fasen så roligt det är med styrketräning alltså. Riktigt längtar efter nästa pass!
Bra brösten
Har haft världens bästa dag med syrran och min vän Elin idag också. Minne för livet. 😊
Ska jag? Igen?
Trevlig helg!
Helvetet
Men blä fy och usch. Natten till söndag drabbades jag av magsjukan från helvetet. Jösses vad sjuk jag blev.
Ni vet när man tror man ska dö och gråter efter mamma. Så var det.
Fortfarande idag har jag varit helt slut. Skakig och ont i kroppen och totalt utmattad. Visste inte att det gick att sova så mycket som jag gjort idag.
Imorgon blir det också en dag hemma eftersom man ska stanna hemma i 2 dygn för att risken att man ska smitta någon ska vara liten.
Och jag vill inte smitta ner mina arbetskollegor. Önskar inte min värsta fiende denna hemska magsjuka.
Längtar efter träning!!
Håll er krya där ute!
Drömmar
Så kom fredagen efter en vecka med jobb och träning. Med fredag kom även snön och jag är överlycklig över att det är 1a advent på söndag!
Det betyder att julen närmar sig och snart kommer min älskade storebror med hans fantastiska fru och underbara unge!
Jag längtar så mycket efter dem. Jag längtar tills vi sitter samlade på julafton och skrattar och njuter.
Det enda jag önskar mig i julklapp är att storasyster och hennes sambo också kommer hem!! Då vore lyckan total!
Jag har alltid älskat julen! Det har i alla år betytt att familjen samlas. Till jul har jag alltid åkt hem till Kiruna. Julen har jag träffat mina gamla vänner. Umgåtts med släkten. Jag flyttade från Kiruna för 10 år sedan och varje år har höjdpunkten varit att få fara hem och fira jul!
Numera bor mina föräldrar i Piteå men Kiruna är alltid hemma och en jul utan Kiruna är ingen jul. :) Kiruna är julen för mig.
Traditioner!!! Fira julafton hos farmor och farmor. Tända ljus hos morfar. Ta en långpromenad i den vackraste staden som finns. Äta hos mormor. Träffa tjejerna. Det är så viktigt och jag älskar det så mycket!! Jag längtar så jag blir galen!
Ska försöka att inte äta ihjäl mig på choklad och pepparkakor fram till jul nu. Träningen ska prioriteras! Alltid. Efter att ha startat helgen med bl.a. raka marklyft är mina baksidor helt slutkörda vilket är bra. Ett steg närmare.
Jag ligger på lite "övervikt" vilket känns bra nu, jag känner mig stark. Fokusera på att deffa och tappa vikt tänker jag göra först nästa år. ;)
Det var allt! Njut vänner. Julen närmar sig och det är äntligen snö igen!
Puss och godnatt
Fröken Pe
Energiladda
Det är viktigt att ladda med energi. Bara få vara. Må bra.
För att citera min älskade J "man går och lägger sig när man är trött, man vaknar när man vill, man äter när man är hungrig och man skiter när man måste"
Ingen stress bara lugn. Tystnad. Vårsolen som värmer. Kaffe i termos. Skidturer som får upp pulsen och svetten att rinna.
Inget gör mig så lycklig som att fara till en stuga och njuta av norrländsk vår när den är som bäst! Vintern när den är som bäst.
Nu går tvättmaskinen på högvarv för att tvätta upp underställen tills det är dags att fara igen. Om 2 veckor väntar Kiruna och riksgränsen med det bästa sällskapet!!! Jag längtar ihjäl mig redan nu!!
Puss puss lyckopuss// Pe
att våga visa sig svag
Jag vet inte om jag är redo att skriva det jag ska skriva.
Men jag gör det. Jag delar ju allt med er.. mina bloggvänner.
Har ni tänkt på det här med tårar? Hur lätt det är att börja gråta. Tillfället. Känslan. Orden. Så kommer gråten som ett brev på posten.
Förra helgen mådde jag illa. Hade ont i magen. Samma sak har det varit förra veckan.
Fick gå hem från jobbet med magsmärtor från helvetet. Låg och grät i fosterställning. Och sen det där förbannade illamåendet....
Ringde vårdcentralen. Domen: Magkatarr! Japp förståss. Varför är jag inte förvånad?
Prat om att jag skulle vara gravid har försigått både här och där. Haha jag skrattar åt era fantasier men kan förstå att ni tror det. Symptomen har typ varit gravida. Illamående. Magont. Trött. osv...
Jag var hos världens bästa och gulligaste barnmorska i veckan för att diskutera p-sprutor och spiraler och hormoner. Nu är jag ju dels rädd för sprutor hit och dit. Men det var sanna mina ord inte det som fick mig att börja gråta.
"Ja du kan ju må lite illa och känna dig gravid pga hormonerna" (när vi diskuterade olika alternativ. Det är fan läskigt att vara kvinna ska ni veta alla män!!)
-Ja men må illa har jag gjort varje dag i några veckor nu. Och kollegor och vänner tror att jag är gravid så jag kan nog vänja mig vid den känslan....
För att vara på den säkra sidan vilket jag iof redan var men ändå fick det bli ett gravtest. Som förståss inte visade någonting. Tack och gud för det amen! jag känner redan nu hur tårar av lättnad börjar smyga sig fram.
Så vad sker härnäst?
Jo jag himlade lite med mina stora ögon och sa att ja men lite magkatarr är ju inte så farligt..
"Men Petra. Inte ska du väl ha ont i magen!"
-Nej. (ögonen tårfylls) Neeebuhuhuueeej det ska jag ju inte. (En vänlig röst och en snäll hand har nu fått mig att stortjuta.) Jag vill inte ha ont i magen. Och jag mår sååååå illa.. buääää.. (snyftar jag)
"Har du huvudvärk också?"
- (tårar rinner och jag hulkar nu högt) Jooo jag har huvudvärk också!
"Är du stressad?"
-Kanske. Joooo.. det är jag nog. men jag vet inte. buääää.. hulk. snyft. konstiga snyftningar.
Ja för att inte redovisa allt här nu så sammanfattar jag det med att ibland när man kanske har känt sig hängig några dagar. Känt sig lite ensam. Haft ont i magen. Försökt dölja det utåt till alla. Ska alltid vara så himla tuff. Jag är jätte fjantig! På riktigt. Inte tuff. Eller jo lite. Ibland :)
Iaf så när man sitter där med en av världens mest fantastiska människor som frågar hur det är.
Då är det som att allt svämmar över. Någon frågar hur jag mår och det är allt som behövs för att jag ska börja stortjuta och släppa allt.
Till en främmande människa. Inte till någon vän. Inte till min sambo. Inte till min familj. Till dem är allt bra säger jag.
Men där. Just då. Så bara väller tårarna över mig.
Märkligt. Men skönt på något sätt. Det fick mig att inse att jag dels känner mig väldigt väldigt trött just nu. Att stress inte alltid behöver vara att man fysiskt har mycket att göra. Det kan räcka med tankar. Att man tänker och kanske vill något annat, något mer av livet. Kanske längtar bort. Kanske trodde mitt liv skulle se annorlunda ut när jag snart är 28 år. (Ålderskris japp)
Jag vet inte men jag tror det kanske kan vara ett livskris. LIVSKRIS! HAHA hör ni ordet!! Hur stort det låter. Jag blir fan rädd. Ringer syrran på en gång. "Syrran jag har en livskris hjääälp!!!!" -ja men du vet läs några böcker så blir det bättre. Yes syrran är bäst. Efter 1 timme i telefon inser jag att krisa det gör man lite nu och då. Man är inte knäpp för det. Man behöver bara en syrra att prata ut med. sen blir allt bra.
Jag pratade med mamma i telefon idag och berättade hur jag från ingenstanns börjat gråta på vårdcentralen, och hur jag har ont i mitt knät och hur jag mår illa, och hur magen värker.. "men annars är allt bra" .. och jag började skratta så jag visste inte vart jag skulle ta vägen!
Mamma skrattade på andra sidan. Och vi skrattade och skrattade. Jag målade upp scenariot till min lilla mamma hur den snälla tanten frågade det ena och det andra och hur jag snyftade mer och mer för varje fråga. Och hur jag har haltat, och hur alla trott att jag var gravid och gud vet allt.
Det kändes så komiskt alltihopa. Mor o far är nämligen bortresta så vi har inte setts på länge nu. Och när hon då ska kolla om allt är okej med hennes lilla flicka så släpper jag lös den här bomben. Och sen skrattar jag. som jag skrattar!!
Vlket får mamma att skratta.... Jag tror vi båda skrattar så tårarna sprutar och magen värker.
"Det är tur du kan skratta åt det nu efteråt petra, men du är ju galen. Du är galen" Tack mamma. Jag vet.
Japp galen var ordet. hahaa. Men jag mår väldigt bra.
Jag känner mig bara trött. Men det är man ibland.
Pe
Lite galen för att jag skriver det här inlägget också. Men vore mer galen om jag fortsatte att hålla allt för mig själv hela tiden. Det är lika bra att vräka ut allt på bloggen. Inför alla. Sen kan jag skratta hejdlöst åt alltihopa.
Hur galen är du?
kör man dör man kan man vad gör man
Träningen går dåligt eftersom motivationen är noll. Allt känns tungt. Jag känner mig som en blykula som inte kan rubbas. Vikten har gått uppåt men jag har inte blivit starkare eller fått mer muskelmassa. Nej nej sanningen är bitter. Sanningen betyder mer fett. Vilket iof kan vara bra under vintern för att inte frysa så mycket.
Jag har inte vägt mig på 2 år tror jag. Tidigare var vågen en hets och jag beslöt mig för att aldrig ställa mig på den igen. Rädsla för vad? Några kilon? Varför? Jag har inget svar. Jag är en knäppskalle.
Känslan. Jag känner min kropp som det så fint heter. Jag känner om jag har gått upp eller ner. Känner hur mycket jag kan träna. Känner och känner... Den förbannade känslan. Jag känner ingenting just nu.
Eller jag känner den där enorma tröttheten. Bitter blir jag till råga på allt också.
Bitter och så in i helvet... (man ska inte svära på bloggen) arg. Arg för att jag är en seg blyklump som inte har motivation till att träna. Och vad blir man när man är bitter på sig själv? Ja ännu bittrare och en tråkigare människa.
Tidigare har gruppträningspass hjälp mig när jag har motivationsbrist. För att det är roligt och jag får energi från duktiga instruktörer. Gruppträning suger tycker jag nu.
Äh meningslöst drabbel som tar upp min tid utan att ge något. Jag blir inte tillräckligt utmattad av ett gruppträningspass. Skutta omkring eller låtssas cykla i en uppförsbacke för att någon annan säger att jag ska göra det? Nej vet du vad....
Det är tråkigt. Larvigt. Och till för dem som inte vågar träna i gymmet.
Vad är det jag säger? Hur kan dessa ord komma från mig? Från grupptränings instruktör Petra? Ja ni hör ju själva.. Detta bådar inte gott.
Dagens träningspass började med att stänga in mig i en sal för att dansa. Kroppen var seg. Rytmerna kändes luddiga. Men jag tror jag kan ha sprängt högtalarna med volymen jag drog på. Allt för att bli peppad av musiken.
Nog var det väl självaste fan att inte ens hög musik ska få mig att orka röra på mig. Dansa då!! DANSA då.
Benböjen i gymmet var fula. Utfallen var fula. Och hur ser jag ut? Jag är ju ful. Blek och grå. Och mörk under ögonen.
Har någon lurat mig att knarka? Vem har förstört mitt utseende? Varför ser det ut som jag har en dubbelhaka? Vars är mina muskelkonturer och välsvarvade axlar?
Vars är mitt långa hår som jag brukade gömma mig bakom?
Jag är rädd för hudcancer. Annars hade jag lagt mig i solariet. Jag är så blek att jag knappt syns.
Bla bla bla....
"ooo livet är så underbart och jag är jättestark och så himla glad hela tiden bloggen existerar inte idag"
Här är fröken Pe och sanningen. Den är blek. Kortklippt. Tjock. Otränad. Bitter.
Jag saknar orken att träna hårt. Jag saknar mitt långa hår som flyger i vinden. Jag saknar min lätta kropp och min glädje på livet.
Nu kanske ni tycker synd om mig som hamnat i en svacka.
Men gör inte det vänner. Den drabbar alla ibland. Här gäller det nu att se positivt. Att stanna hemma en helg och ladda batteriet. Att göra saker du blir glad av. Att peppa dig själv eftersom du är den grymmaste i världen!!
Vad du än gör gnäll inte av dig på bloggen så andra tvingas ta del av ditt elände.
Puss och kram.
Jag ska sova länge. Tills jag vaknar. Då ska jag dricka kaffe. Skicka ett sms till den jag älskar. Och tagga för ett löppass. För jag kan jag ska och jag är BRA
Pe
Behöver ni också lite pepp? Kika in på fantastiska Josefines blogg och läs hennes inlägg om det här med motvationsbrist. <3
Måndagstankar
Jag tänker att jag blir så otroligt varm och glad av att instruera. Tanken som slår mig är att alla dessa deltagare har kommit hit för att träna med mig ikväll för att träna just bodycombat. Underbara tanke. Jag tänker att jag är lycklig lottad som får göra det jag gör.
Jag har ingen iphone tänker jag. Jag måste nog vara den enda människan som har en gammal ericsson telefon under 2011-talet! Den har dock en lucka och jag tänker att det alltid är något! Jag har gjort det till en grej kommer jag på mig själv att tänka, det här med att inte köpa nya mobiler utan jag har dem tills dem praktiskt taget faller sönder.
Men jag ska erkänna att jag nog snart kommer sitta med en iphone jag med, kan snart inte låta bli att lockas av tanken!! :)
Shit vad snyggt det blev med blommorna tänker jag så fort jag kommer in i köket. Att så lite kan göra så mycket. Det känns genast mycket hemtrevligare. Jag fortsätter tänka att jag älskar den nya lägenheten! Jag älskar att det blir så snyggt varje dag. Jag älskar att det blir mer och mer vårat. Att det speglar oss lite mer för varje sak som kommer på plats!
Vi kommer hem efter dagens träning och lagar en sen middag. Hallå där vilka snygga armar J har tänker jag. Jag tittar på han och tänker att jag tycker extra mycket om mat när den tillagas av en snygging!
Efter middan frågar han om vi ska ta en promenad. Jag ler och tänker att den här killen är så jävla rätt för mig.
Hur låter era måndagstankar?
Puss
Pe
Kärlekstunnel.
Jag tog en promenad ikväll för att få röra på mig och andas frisk luft. Tror nästan jag har blivit sjuk på grund av lite för luft. Jag är inne på jobbet. Inne på gymmet. Det är ju inte klokt jag som älskar att vara ute!
När man tar en promenad en mörk höstkväll hinner man tänka lite på ditten och datten och dutten och skrutten.
Dels slår det mig varje gång hur otroligt mörkrädd jag är!! Det är någon sorts blandning av spänning och jätterädsla som kommer över mig.
Det är mysigt med mörker men jag hoppar till vid minsta lilla grej. Cyklister tror jag ska slå ner mig, hundar tror jag ska äta upp mig, lastbilar köra över mig, grodor hoppa på mig.... rädd rädd rädd.
Efter jag kommit igenom denna tunnel möts jag av ett bäcksvart mörker. En liten väg med skog runt omkring. Stora mörka träd. Inte en gatulampa så långt ögat ser.
Hjärtat bultar. Ska jag vända? Törs jag fortsätta ensam i mörkret? Det första jag tänker på är att ringa J. Han har pass. Skit. Ringer pappa. Inget svar. Livrädd.
Får tag i syrran. "PRATA MED MIG SÄG NÅGONTING VAD SOM HELST MEN SLUTA INTE PRATA"
Jag ser inte vart jag sätter fötterna så varje steg är en chansning. Wild card i idol släng dig i väggen.
Här snackar vi skrajsen tjej på mörk skogsväg!!!!
När det blir som mest skog och mörkast tar jag sats...
"JAG MÅSTE SPRIIIIINGA SYRRAN DET ÄR SÅ JÄVLA LÄSKIGT"
sen kan jag tänka mig att allt min kära syster hör är GAAAAAAAAH och mitt flåsande.
"SYRRAN JAG SER LJUSET! DET ÄR EN GATULAMPA DÄR BORTA! JAG SKA BARA SPRINGA TILL LJUSET!"
Ja sen hör jag hur min äldre syster brister i skratt och antyder något om att jag måste köpa en pannlampa! haha..
Jajjemän. Syrran kan man alltid lita på! ;) Hon är alltid med i svåra stunder. Alltid nära till hands även om hon är 135 mil bort!
Jag fann även lite kärlek i en tunnel! Det är inte helt fel att få kärlek på en helt random torsdag!
Jag har något att bekänna. Men det kommer i nästa inlägg. Annars blir det här på tok för långt.
Något som skrämt dig idag?
Host host och lite te på det här så var torsdagen över.
Pe
Jag tänker som så att
Jag tänker som så att jag kanske ska dra till gymmet och hänga lite. Ben och armar vore inte så dumt. Det är länge sedan jag gymmade ordentligt. Tiden har inte räckt till. Konstigt egentligen...
Igår efter mitt Bodycombat pass var jag som inne i boxningsandan och fortsatte med ett "boxningspass" i gymmet. ÄNTLIGEN har vi fått upp en boxningssäck uppe i gymmet på step in, som jag har längtat :)
Slag på säck, hopprep, bål, medecinboll. Jag höll på att kräkas. Men jag gillade det. Var full av lycka efteråt.
8x 1 min slag på säck i fullt tempo gör en lätt illamående ;)
Jag tänker som så att jag kanske inte vill gymma ändå. Jag tror att jag bara vill dansa. Och slåss. Det är kärlek.
Pe
Upp o ner!
Okej hjälp mig lite här är ni snälla! Ge mig några råd. Är jag galen?
Det känns upp och ner. Bak o fram. Avigt. Jag vet inte riktigt vad egentligen. Jag är kanske skitdum som inte vill ha jobbet i Kiruna eftersom det mest troligt hade varit mitt.... Jag kommer till ett vägskäl där jag bara vill skrika och hoppas att någon ska välja väg åt mig.
Ni vet när man väger för o nackdelar mot varandra hela tiden så det till slut blir rena cirkusen i skallen. Jag vill bara kasta mig på golvet och skrika VÄÄÄÄÄLJ ÅT MIG NÅGON!
Jag vill inte alls ha jobbet. Konstigt. Jag borde vara eld o lågor för att kanske kunna fara o dansa i min hemstad. Men icke. Noll. Känner ingenting för det. Ångesten är att jag BORDE vilja ha det. Att andra tycker att jag borde vilja ha det! Andra andra andra.... blä blä blä
Såhär är det, jag Petra Lindmark har utbildat mig till danslärare i 4.5 år för att det 3e året komma på att "hmmm jag kommer nog inte vilja jobba heltid som danslärare och undervisa barn, jag kommer istället att använda min utbildning till andra saker"
Jag vill vidare. Ser fram emot PT utbildningen i November (något som jag har längtat efter dem senaste 5 åren) och min dröm är att komma igång med mitt företag och förhoppningsvis få lite jobb inom dans o träning.
Jag ÄLSKAR DANS! och jag älskar att undervisa så det är inte det. Det är bara det att jag älskar träningsbranchen mer än bara dansläraryrket. Jag har visioner. Drömmar. Jag har sagt det förr, jag vill stå på en stor scen och instruerara. Jag vill förmdela träningsglädje till alla!!!
Jag vill jobba med träning i fler former än att undervisa dans i skolorna. Jag vill göra det också. Men inte bara.
Därför kära läsare har jag tagit beslutet att stanna kvar i Piteå. Jag är kanske galen! Men om jag bortser från galenskaperna ska jag här peppa mig själv med endast fördelar med att jag stannar i Piteå!
1) VÄNNERNA!
2) Fredagkvällar o Suschi med Mändy
3) Instruera på Step IN - jag älskar det så tok mycket!! kan inte vara utan det!
4) PT utbildningen (hade innneburit att jag inte hade kunnat gå den annars eftersom det kräver heltid under 3 veckor. Varje dag.)
Haha ;) Kom med fler fördelar!! jag behöver pepp pepp pepp nu! Kan ha tagit ett beslut jag bittert får ångra.
Puss
Pe
Dröm dröm verklighet
Jag är ledig en vecka. Skönt. Men jag blir förslappad. Man vänjer sig fort vid att inte behöva göra någonting.
Ska bli en powerwalk nu iaf. Ikväll har jag Bodycombat 19.15 så jag hoppas på att få se många deltagare! <3
Sen har dem ringt från Kiruna också. Vill att jag kommer upp på arbetsintervju. Det är beslut som ska tas. Vad vore bra att göra? Vad vill jag? Vad kan jag? Vad törs jag? Vad drömmer jag om?
Ser fram emot att få träffa Bea och diskutera drömmar någon dag :) Jag tror vi kan hjälpa varandra!
Kram på er
Pe
Om ett år får jag ett brev
Jag ska skriva ett brev till mig själv som jag kommer öppna om ett år. Jag ska skriva ner mina tankar och förhoppningar inför hösten, vintern och ett år frammåt. Mina drömmar. Hur jag vill att min tillvaro ska se ut. Vad jag längtar efter. Vad jag ska kämpa för.
Varför? För att livet aldrig riktigt blir som man har tänkt sig. Och det är roligt att se om det blev som man trodde, om man fortfarande vill samma saker om ett år.
Den 3 augusti 2010 trodde jag inte att min tillvaro skulle se ut som den gör nu.
På ett år blev jag kär, fann nya vänner, blev större och starkare, gladare, lyckligare, snyggare, bättre...
Jag tog tag i mina planer, gick utbildning, anmälde mig till PT utbildning, startar eget, köpte nya skor, mötte nya människor, nya jobb, såg Robyn live, dansade, drack vin, peppade, blev peppad, blir glad för vänners lycka och framgångar, blev faster, skrattade, grät, tränade....
Visioner. Drömmar. Vilja. Vill man så kan man.
God onsdag på er
Pe
så enkelt är det!
Har du fula kläder- ta på dig ett par snygga skor
Är du trött- drick kaffe
är det soligt- ta på dig solglasögon
har du skittråkigt- spela ett spel
är du full av energi- ta ett jättehopp
känns världen upp och ner- stå på huvudet
känns dagen grå- gå i röda skor
är sommarkvällen härlig- ta vara på den
Har jag misslyckas med bloggen?
Om man har en matblogg - skriver man recept och visar bilder på resultatet
Har man en familjeblogg - skriver man om familjelivet och visar bilder på ungar som gungar eller något annat
Har man en modeblogg - skriver man om kläder och visar bilder på outfits
Så har man en blogg där man skriver om träning. Så tränar man. Och visar bilder på resultaten.
Jag hör folk som tycker det är hemskt att man lägger ut bilder på sig själv och visar hur man ser ut.
Okej jag köper det. Man tycker och tänker olika. För mig känns det inte konstigt att visa armarna eller min rygg. Jag skriver ju om träning och även om jag inte är någon byggare kan man väl visa resultat? Eller?
Är det mer rätt att lägga ut bilder på sina barn, som inte har något att säga till om? Än att lägga ut bilder på sig själv? Jag läser många träningsbloggar och blir inspirerade av dem på olika sätt.
Någon inspirerar mig genom att ha en bra syn på hälsa, andra för att dem har fina träningskläder, någon annan som har en kropp som jag tycker är snygg!
Allt handlar inte om utseende och visst det har blivit en jäkla hets kring hur man ser ut. Nu har många tjejer börjat gymma och hurra för att man eftersträvar en vältränad kropp istället för en mager kropp!
Men dock kan det som med allting gå till överdrift! Jag är också en bov. jag lägger ut bilder på mig själv och även om jag inte hör till dem muskulösaste eller snyggaste så bidrar jag också till den här jäkla utseende fixeringen!! Omedvetet!
När jag bloggar tänker jag att jag vill inspirera er läsare till en hälsosam livsstil och en avslappnad härlig attityd till träningen.
Jag vill att ni ska bli taggade att träna. Jag vill visa mig som jag är. En vanlig tjej som jobbar med träning och som älskar träning. Men som inte är den mest perfekta. Jag skrattar åt andra saker också. Jag går ut på krogen och dansar och dricker vin. Jag kan vara bakfull. Jag snusar. Jag äter dåligt. Jag är alltid osminkad på bilderna. Svettig och äcklig. För att jag skriver om träning mestadels. Jag visar mig som jag är.
Min tanke har varit att ha en blogg där jag förmedlar känslan "HEEEEY vi tränar för att det är roligt. Och orkar vi inte träna tar vi på oss något färgglatt och köper nya träningsskor för att iaf bli glada"
Jag var leds på alla tokseriösa träningsbloggar där allt handlar om antal reps och vikter. Leds på träningsbloggar där personerna spände upp sig och visade sina meterhöga biceps.
Här behövs en lättsam blogg som ger glädje! Träningsglädje och en energikick till mina medmänniskor!!
så var min tanke....
På ett oseriöst sätt ska jag också spänna upp mig på bild och visa mina små kulor eller mitt sexpack som inte riktigt finns. Eller skratta själv åt mina dåliga poser. För jag har ingen aning om hur man poserar för att visa musklerna på bästa sätt. Jag skrattar bara när jag försöker!!! :)
Men jag vet inte om jag förmedlar det jag vill?
Jag kanske också bara bidrar till en hets för att vara vältränad och ger ångest till folk som inte tränar istället för att peppa dem? Biffiga killar kan visa upp sig på bild för då är det okej. En kille med bar överkropp är lixom inget konstigt.
Om man som tjej däremot visar sig i bikini eller visar magen så blir det plötsligt något dåligt!! Då hänger man ut sig och visar upp sin kropp på ett dåligt sätt... Orättvist tycker jag! Det kanske är skillnad på bilder och bilder vad vet jag. Men som tjej är det betydligt känsligare!!
Håller ni med? Jag kan väl tycka att sexiga bilder i underkläder känns lite konstigt och jag tänker hoppsan vad den där tjejen viker ut sig på internet....
När det kommer till mig själv tänker jag aldrig på att det skulle vara utvikande bilder. haha. Mina små sportbröst eller okvinnliga figur är det ingen som bryr sig om tänker jag... och att spänna karl-alfred armarna på bloggen är för att vara töntig på ett sätt som jag skrattar åt själv.
Vad säger ni läsare? Har jag misslyckas med det jag vill med bloggen? Är jag bara en bov som bidrar till något dåligt? Är det hemskt att lägga ut bilder som är kopplade till det jag skriver om?
Är det skillnad på killar och tjejer i lättklädda bilder? Är det okej? Är det inte okej?
Hjälp mig är ni snälla med några kommentarer... Anonyma om ni vill.
Puss på er ni fantastiska läsare
Pe
