När jag känner mig ensam, lite hängig, trött.. då har jag gröna löparskor och en rosa vindjacka. Jag är inte bara snygg i dem, jag springer bra också.

Jag är inte bäst. Jag är inte sämst. Jag är helt okej på att springa. Och jag gör det! Det får mig att njuta av att vara själv. Där är jag och mina skor och min rosa jacka. Thats it! Varken mer eller mindre. Där är vägen jag springer på. Sällskap av mina andetag. Så lite och ändå så mycket!!


Såg reprisen av Biggest loser idag. Vilka kämpar. Jag grät och log om vart annat. Dem ska ha all cred dessa människor som vill förändra sitt liv. När dem har varit ledsna har dem tröstätit. När jag är ledsen tar jag på mig träningskläderna. Tänk så olika man hanterar situationer egentligen...

Hur löser ni en jobbig situation?




Jag känner mig nöjd. Första kilometrarna hade jag kramp i vänster vad, ont i vristerna, tunga steg. Gav mig fan på att orka.

"Om klockan står på mindre än 20 minuter när jag kommer till den där vägkorsningen springer jag en extra sväng"


"Okej Pe kör på kör på"


"Du är grym Pe så jävla grym"


"Har det gått mindre än 45 minuter när jag kommer till busshållplatsen spurtar jag upp för backen"


"Hinner jag till bron innan 50 minuter tar jag en extra sväng upp i skogen"



Jag hittade det lekfulla under dagens springtur. Nu är jag lycklig! Det var motvind när jag cyklade hem. Snoret rann. En ordentlig spott (läs snor) loska så var det bara att bli vän med vinden ;)

/Pe