Ikväll blev det en promenad i fantastiskt sällskap av Bea! Tänk så härligt det är med höstkvällar. Det blir toppluvekallt. Man drar en stor reflexväst över huvet för att synas i mörkret. Fingervantar. Frisk luft att andas.

Med en vän går tiden jättefort och man hinner prata om allt allt allt. Wonderful!

Igår grät jag så jag trodde hjärtat hade brustit. Den finns kvar en liten ledsen känsla idag. Jag blir ledsen när jag inte kan vara med den jag tycker allra mest om! Den som får mitt hjärta att klappa fortare, som får mig att skratta mera och känna mig ännu lyckligare.

Men med lite omprioriteringar ska jag nog sluta vara ledsen och istället kunna kramas mera!

Ta vara på det som är viktigt i ditt liv!

puss
Pe