åren går och vi med dem

 

Ibland kommer det över mig att åren har gått så fort. Det är väl för att jag blir äldre jag börjar blicka tillbaka och tänker "för 10 år sedan då gjorde det..." Jag har egentligen ingenting emot att bli äldre förutom att jag stundvis kan känna att jag inte har tid att åldras. Det är så mycket jag vill göra nu och det är så mycket jag önskar att jag började med tidigare.

Men det där hör väl till tänker jag.... Det är väl livet. Att leva. Att blicka tillbaka. Att minnas. Att vilja.

 

 

 

 

Min kropp är oerhört viktig för mig. Min kropp är mitt arbete och mitt intresse.

Jag måste ha en stark kropp för att klara av mitt jobb. Min kropp står också i centrum inom den sport jag har blivit förälskad i. Kroppsbyggning går ju ut på att forma och bygga sin kropp på bästa tänkbara sätt.

Det där kan ibland stressa mig med att jag blir äldre. kroppen! Visst jag har en stark och vältränad kropp efter att ha hunnit träna i oerhört många år, och med det har jag byggt en stabil grund. Men jag känner att jag blivit äldre. Jag får plötsligt ont i kroppen, känner mig sliten, skadar mig... Sådant jag inte kände förut har börjat smyga sig på mer och mer för varenda år. Det tycker jag är läskigt!

 

Jag börjar se äldre ut också. Det smyger sig på små rynkor kring ögonen. Det är svårt att vänja sig vid tycker jag.

Allting gick så fort. Från 25 så började det ske förvandligar som blir mer tydliga för vart år. 

 

Jag fyllde 30 i september. En härlig ålder och jag är precis där jag vill vara i livet. Jag bara önskar vissa dagar att jag fortfarande var 25. Att jag hade flera år på mig att tävla, att jag kunde vänta flera år med att skaffa barn osv.

 

Jo jag kan tävla även om jag har passerat 30, men hur länge ska jag lägga mig själv och min träning i fokus? Är jag beredd på att avstå barn i några år till? Är jag villig att skaffa barn och "ge upp" min kropp just nu? (Med att ge upp min kropp menar jag alltså att jag inte kommer kunna träna lika hårt, gå på diet och tävla.)

 

Tankar som dessa fanns inte för 5 år sedan. Jag måste börja ta beslut numera när jag är vuxen och tant ;)

Läskiga stora beslut. Jag är sämst på att ta beslut dessutom. Kan inte ens välja glass. kan inte välja någonting.

 

Men jag vet att jag måste följa mitt hjärta och göra det som känns rätt. Det är ju det som har tagit mig hit på dem här 30 fantastiska åren. <3

 

Skönt att bli äldre trots allt. Jag är klokare, smartare, lugnare, självsäkrare, lyckligare.

 

Hur känner ni andra tanter och gubbar där ute?

Vad är det bästa med din ålder? Gammal som ung :)

 

Pe

 

 

 

 

 

 

Vilket härligt inlägg! Känner precis samma sak kring "skaffa-barn-grejen" - man vill liksom inte få barn för sent, men samtidigt vill man vara i toppform.

Men man får väl tänka att det går att kombinera på något vis.

Aja, lite tankar från en snart 28-årig "gamling" ;)

Kram på dig Petra!

Bra skrivet Pe
42 är en bra ålder för stora livsbeslut
.. Bygga upp mer, förvalta eller trappa ner....
Barnen 17 å 14 och "friheten" återvänder..
Träningsmässigt så får man lyssna mer på kroppen för blåser man på så går något sönder..

Alla har ju olika mål. Jag skulle jättegärna vilja satsa någon gång som du gjort och även om det är flera år dit så känner jag ändå att jag är glad att jag är färdig med barnbiten nu. Men om det är någon gång du kommer vara extra stolt över din kropp så är det då du bär ett barn, för det är helt sinnessjukt att kroppen klarar av det, att förändras så mycket och sedan kan återhämta sig igen så fort efteråt!

Det finns inget rätt och fel, vill du vänta med barn tycker jag att du ska göra det. Känn efter vad som är rätt för DIG, vill du satsa på tävling igen så gör du det. För du vet ju aldrig vad som händer efter du fått barn, mest troligt kommer du ju kunna tävla igen efteråt MEN det finns ju inga garantier. Och i vilket fall som helst så måste du prioritera om, för barnen kommer ju ALLTID att prioriteras först.

Har precis blivit 30 nu i januari och har börjat träna för ca ett år sedan. Inte haft motivation el ork under ngra år. Pga småttingar. Man kan träna efter förlossning och rätt snabbt efter förlossning så att man ger upp kroppen är inte helt rätt. Är man dessutom vältränad så går graviditeter lättare. Det blir mer jobb givetvis men man ångrar inte att man skaffat barn när de väl är här.
Min brors ex ville inte ha barn eftersom hon trodde att hennes kropp skulle bli förstörd och att hon inte skulle kunna bli lika stark som tidigare. Hon har idag två barn och tränar lika mycket som innan hon fick dem.
Och maten när man tränar mkt är rätt bra så tror du säkert kan äta ungefär samma under graviditet som tidigare

Dock så tycker jag att man ska känna efter själv och vill man inte ha barn så vill man inte. Tror det är ngt typiskt kvinnligt att man får lite ångest när det där 30 strecket passerats/ närmar sig. Har kompisar som valt att inte alls skaffa barn och ibland blir jag lite svartis på dem. De kan resa och bestämma själv över sin tid.
Finns för och nackdelar med allt. Hoppas allt löser sig för dig